måndag, februari 22, 2016

Annan kärlek hyllas minsann

Den homosexuella kärleken behöver allt stöd den kan få. Annan kärlek hyllas minsann i en massa sammanhang, exempelvis kärleken mellan man och kvinna, mellan föräldrar och barn samt kärleken till naturen. Även kärleken till fosterlandet ses rent av som vacker och eftersträvansvärd. Men den homosexuella kärleken omgärdas inte av samma positiva uppmärksamhet. Den är i stället osynliggjord, detta trots att det inte finns någon annan skillnad mellan homosexuella och heterosexuella än att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön och att heterosexuella dras till personer av motsatt kön.
Elisabeth Persson, v
Protokoll 1993/94:119



Introduktion och problemformulering


När samkönat äktenskap ska röstas genom i Riksdagen sätter Aftonbladet rubriken ”Ingen skillnad mellan människors kärlek”. Vem som citeras är lite osäkert, men tycks vara Karin Långström Vinge, präst i Skövde församling.

“Jag tycker att det är fantastiskt roligt och ett steg framåt.”  Det är en självklarhet. Det ska inte finnas någon skillnad mellan två tjejer som älskar varandra och en man och en kvinna som älskar varandra, säger hon. (Melén, 2009, 1 april)

Frasen “[d]et är en självklarhet” tyder här på att kön inte ska spela roll för hur staten ser på parrelationer. Detta är ändå en normerande snarare än beskrivande formulering. Detta var dagen som lagen skulle röstas genom, och det var således inte en självklarhet än. Samma artikel tar upp att delar av KD och Svenska kyrkan inte alls ser “homoäktenskap” som något självklart.

Det finns däremot någonting annat som verkligen verkar vara självklart för såväl Långström Vinge som artikelförfattaren. De som gifter sig är två. Det finns inte, borde inte, finnas skillnad mellan människors kärlek -- så länge de är två och endast två åt gången.

I denna text kommer jag utforska vad modern svensk lagstiftning har att säga om äktenskap mellan två -- och endast två -- personer. Jag kommer att studera slutspurtarna av den politiska debatten innan de två sista stora ändringarna i lagstiftningen kring registrering av relationer - könsneutralisering av äktenskapet, samt registrerat partnerskap.

Metodbeskrivning med avgränsningar


Jag har tagit avstamp i äktenskapsbalken för att identifiera avsnitt som berör just tvåsamheten. Utifrån det har jag gått tillbaka till turerna kring beslutet att könsneutralisera äktenskapet år 2008-09, samt debatten kring införandet av lagen om registrerat partnerskap 1993-94. Det exakta materialet valdes delvis som bekvämlighetsurval, men representerar i båda fallen betänkandet med tillhörande motioner inför den sista debatten innan lagarna infördes.

Empiriska exempel


Äktenskapsbalken (SFS 1987:230) inleds med följande stycke:

1 kap. Äktenskap
1 § I denna balk finns bestämmelser om samlevnad i äktenskap. De två som ingår äktenskap med varandra blir makar.

Således kan vi konstatera att redan från start fastställs det utom något tvivel att äktenskapet gäller två personer. Senaste ändringen trädde i kraft 1 maj 2009 och gällde då könen på personen. Fram tills dess gällde äktenskapsbalken endast om det var en man och en kvinna som ville ingå äktenskap. I fall med par av samma kön gällde partnerskapslagen, som upphävdes i och med att äktenskapet könsneutraliserades (Notisum). Medan lagen blev mer öppen när det gäller kön (den nuvarande lagen är exempelvis tillämpbar även om fler juridiska kön införs) har den tvärtom blivit tydligare med att äktenskap gäller just två personer. Tidigare lydde motsvarande formulering “1 § Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med varandra är makar. “. Även om en kvinna och en man förstås i praktiken summeras till två personer, är den nya formuleringen mer noga med att få in det tillåtna antalet.

Formuleringen i ovanståede paragraf innebär dock inte i sig att äktenskap i Sverige endast kan vara monogama. Det skulle exempelvis kunna vara så att varje person har möjlighet att ingå flera äktenskap. För att se om detta är möjligt behöver vi se på vilka grunder man kan hindras från att ingå äktensap.

Äktenskapshinder regleras i 2 kapitel av Äktenskapsbalken. Kapitlet reglerar inledningsvis ålder och släktband som kan hindra en från att ingå äktenskap. Men 4 § reglerar det väsentliga för denna text - huruvida en får ingå flera äkenskap.

4 § Den som är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap. Lag (1994:1118).

Det är således inte bara så att ett äktenskap definitionsmässigt omfattar två personer, utan även att en person endast får ingå ett äktenskap eller partnerskap (det senare kan man inte längre ingå, men de som ingått det när laget gällde omfattas naturligtvis av nuvarande lagstiftning). Ändringen i formuleringen av paragrafen i den aktuella versionen av äktenskapsbalken gäller just tillägg av registrerat partnerskap som möjligt hinder till att ingå äktenskap.

Debatten kring registrerat partnerskap för samkönade par


Innan äktenskapet blev könsneutralt fanns det en lag som gav samkönade par så gott som samma rättigheter som för olikkönade par som ingått äktenskap - lagen om registrerat partnerskap. Lagen trädde i kraft 1994. Jag har läst tio motioner som ligger till grund för diskussionen i betänkande 1993/94:LU28 om registrerat partnerskap m. m.. Sammanfattningsvis önskar “för”-sidan en lag som ger par av ett kön samma rättigheter som gifta par, utom möjligheten att adoptera barn. “Emot”-sidan talar om att det borde finnas större möjlighet att ingå trygghetsskapande frivilliga avtal för personer som på olika sätt delar hushåll, dock att det inte är motiverat att just homosexuella par ska få särskild lagstiftning.

Jag har inte hittat något uttryckligt om antalsneutralitet i någon av motionerna, men man kan studera på vilka sätt antalsneutraliteten inte nämns.

De motioner som yrkar på införande av registrerat partnerkap är ofta tydliga i att det är en fråga om lika rättigheter och jämlikhet. I motion 1993/94:L405 fastslår ett antal s-medlemmar att detta för dem är ett ideologiskt ställningstagande. “Dessa grundsatser [dvs likställande av heterosexuell och homosexuell kärlek], formulerade av partnerskapsutredningen, är den enda rimliga utgångspunkten för ett demokratiskt samhälles förhållningssätt. Negativ särbehandling av homosexuella är oförenligt med ett demokratiskt statsskick.” fastslår de, utan att sedan tyckas ha några problem med att i sitt förslag av formulering av lagen säga att partnerskap ska ingås mellan två personer, och att hinder ska motsvara äktenskapsbalkens. Att endast få registrera relation med en person tycks således vara helt förenligt med ett demokratiskt statsskick. “För att komma närmare principerna om alla människors lika rätt inför lagen, och mot diskriminering av människor, föreslår Socialdemokraterna att en lag om partnerskap införs. Den innebär att två personer av samma kön skall kunna ingå partnerskap med varandra.” föreslår i samma anda socialdemokrater i motion 1993/94:L408.

Medlemmar i kds framför två motioner med ett annat budskap (1993/94:L207;  1993/94:L208), som även framförs i en m-signerat motion (1993/94:L403). Dessa motioner är tydliga i att de ser en stor vikt i den lilla gemenskapen och familjen, och att medlemmar i sådana små gemenskap bör kunna få juridiskt skydd. Dock önskas här inte en särskilt lagstiftning för samkönade par, utan vidga begreppet hushållsgemenskap så att det omfattar fler olika konstellationer. “Alla typer av stadigvarande sammanboende bör inkluderas i en översyn. Den bör omfatta såväl sociallagstiftningen som förmånstagarbegreppet i försäkringssammanhang eller annan berörd lag. I detta sammanhang kan konstateras det beklagliga i att majoriteten i partnerskapskommittén inte velat belysa situationen för andra ushållsgemenskaper än för dem som homosexuella har.” (motion 1993/94:L207)

Könsneutrala äktenskap och vigselfrågor


15 år senare var det dags att könsneutralisera äktenskapsbalken. Jag går genom betänkande 2008/09:CU19 där de två frågorna som debatteras är dels den könsneutrala äktenskapet och dels vigselrätten. Jag kommer att uppehålla mig vid motioner som gäller den första frågan, och återigen se om det framkommer en argumentation som kan vara intressant för att säga något om den underliggande synen på antalsneutralt äktenskap.

Så gott som samtliga motioner som betänkandet tar upp talar för införande av könsneutralt äktenskap, vissa av dessa tar även upp att partnerskapslagen bör avskaffas och att lagstiftningen kring vigselrätt kan behöva förändras. En motion (C559) signerad kd-ledamot vänder sig dock emot med följande argumentation (sammanfattad i betänkandet) “Om lagstiftningen ändras så att äktenskap även kan ingås av två personer av samma kön kommer det att leda till att man får olika definitioner av äktenskapet inom olika grupper. Till exempel kommer kristna eller muslimer inte att erkänna alla äktenskap som lagstiftningen omfattar. Enligt motionären bör lagstiftaren i stället eftersträva konsensus.” Det kan vara intressant att notera att det inte tycks problematiskt att dåvarande äktenskapslagstiftning endast tillät en partner i taget, medan månggifte som finns inom vissa grenar av islam (och i mindre utsträckning även i kristendom).

Civilutskottet åberopar sedan tidigare argumentation kring partnerskapslagen och lyfter fram att den grundades på att heterosexuella och homosexulla par hade samma behov av ekonomisk och juridisk trygghet, och även det känslomässiga behovet att kunna öppet och offentligt visa sina känslor, samt att “[i] lagstiftningsärendet uttalades också att det inte var samhällets uppgift att genom lagstiftning eller på annat sätt ge uttryck för några värderingar när det gäller människors sätt att ordna sin samlevnad (bet. 1993/94:LU28 s. 8 f.).” Civilutskottet liksom lagutskottet anser “att rättsreglerna ska tillhandahålla praktiska lösningar för människors familjebildningar utan att ge uttryck för några värderingar”. Vidare argumenterar man för att könsneutral lagstftning är förenlig med barnens bästa. Traditioner och värderingar tas upp och man framhäver att begreppens innebörd ändras, och att dagens innebörd av äktenskap inte längre är kopplat till ett förbund just mellan en man och en kvinna. Det anses även vara positivt att könsneutral äktenskapslagstiftning kan verka normerande, och göra familjer med samkönade föräldrar mer accepterade.

Vad gäller den religiösa aspekten av äktenkapet framhäver betänkandet förvisso att det är önskvärt att samfunden och lagen kan förena uppdrag, men även att religiösa samfund redan nu har äktenskapsbegrepp som inte alltid helt överensstämmer med lagen, utan att det innebär något hinder för trosutövandet eller samhället.

Avslutande sammanfattning med slutsatser

Jean Carabine (2009), samt Deborah Cameron och Don Kulick (2003) utgår alla från Michel Foucults diskursbegrepp. Cameron och Kulick beskriver begreppet som “praktiker som systematiskt formar föremål de talar om”. Carabine citerar också Foucault och beskriver att diskurs “ibland är det generella domänen av påståenden, ibland en individualiserbar grupp av påståenden, och ibland en reglerad praktik som står för ett antal påståenden”.

Diskursbegreppet kan för föremålet av denna inlämning appliceras på två sätt. Dels den tydliga reglerade diskursen - vad betyder “äktenskap”, vilket innebörd ska ordet ha i reglerad juridisk mening? Men också - hur talar vi om äktenskapet, vad omnämner vi, och vad omnärmner vi inte? Diskurser kan vara olika kraftfulla. Diskurser kan också användas för att få eller befästa makt. Ett och samma fenomen kan framstå olika i olika diskurser, och två fenomen kan i ett sammanhang vara närliggande, medan i ett annat anses helt sakna koppling.

Genealogi är en Foucaultsk term som enligt Carabine beskriver hur man i en pågående diskurs kan spåra historisk diskurs, maktskiftningar och förändingar i samtalet. Utifrån ovanstående material kan man studera hur könsneutraliteten i äkteneskap med en gång är inkluderande och exkluderande för annan aspekt av vilka som kan ingå äktenskap - antalsneutraliteten.

För-sidans argumentation förändras inte nämnvärt mellan 1994 och 2009. Förespråkarna hävdar att möjlighet att registrera samkönade relationer handlar om mänskliga rättigheter, modernt demokratiskt samhälle, likabehandling, jämlikhet. Det talas nästan uteslutande om att lagen gynnar homosexuella, och att homosexuell kärlek är lika värdefull som heterosexuell. På det sättet signalerar för-sidan att de värnar en utsatt grupp. 2009 refererar förespråkare till 1994, och bygger vidare på införandet av partnerskapslagen.

Emot-sidans argument förändras dock över tid. 2009 är argumenten främst konservativa och värnande om den traditionella betydelsen av äktenskapsbegreppet, inte minst i religiösa sammahang. 1994 värnade emot-sidan också om konservativa värden - de små gemenskapen är samhällets grund, och personer inom sådana behöver skydd, hette det. Man lyfte dock fram att små gemenskaper kan se olika ut, och det inte finns någon anledning att just samkönade par skulle få egen lagstiftning.

Under kursens gång har det gång på gång kommit upp lagar som det är svårt att kritisera, eftersom man då kan anklagas för att ha väldigt samhällelligt obekväma åsikter Kritiserar man lagen om tidelag eller pornografi kan man anklagas att vara för tidelag eller barnpornografi. När för-sidan i fallen jag beskriver pratar om att lagförslagen innebär demokrati, inkludering, jämlikhet, och acceptans av all kärlek som vacker, ja, då blir det svårt att argumentera emot utan att framstå som ytterst osympatisk.

Men är inkluderingsretoriken så inkluderande? Ett tydligt mönster är att förespråkarna för lagstiftningen pratar om “homosexuella”, som om sexuell läggning var ett krav för att ingå partnerskap/äktenskap. Man kan också tänka sig att exempelvis bisexuella eller transpersoner som ej bytt juridiskt kön hade kunnat nytta av lagstiftningen, men deras sak är tydligen inte en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Att verka för att just samkönade relationer ska få egen lagstiftning exkluderar alla andra relationstypers möjlighet till att få statligt skydd.

Om man söker efter inkluderande lagförslag bland materialet som analyseras i den här uppsatsen, finner man det, kanske oväntat, bland förslagen som förväntas vara de mest konservativa - emotsidans motioner kring partnerskapslagen. Där lyfts det tydligt fram att hushåll kan se olika ut och att fokus på just samkönade par utestänger andra konstellationer från statligt skydd. 2009 är de resonemangen borta, medan för-sidans retorik förblir densamma som 1994. Det är vinnarna som dikterar diskursen.  


Referenslista

Artiklar


Cameron, D. & Kulick, D. (2003). “Talking sex and thinking sex: the linguistic and discursive construction of sexuality.”

Carabine, J. (2009). ”Unmarried Motherhood 1830-1990: A genealogical analysis.”

Melén, J.. (2009, 1 april) “Ingen skillnad mellan människor kärlek”. Aftonbladet. Hämtad 2016-01-16 från http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11736954.ab

Notisum. Könsneutrala äktenskap. Hämtad 2016-01-16 från http://www2.notisum.com/News.aspx?pageid=189&itemid=3252

Lagar, betänkanden och propositioner



Betänkande 2008/09:CU19 Könsneutrala äktenskap och vigselfrågor. Tillgängligt: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/200809Konsneutrala-aktenskap-_GW01CU19/?html=true

Motion 1993/94:L405 Lag om partnerskap för homosexuella. Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Lag-om-partnerskap-for-homosex_GH02L405/?text=true



Motion 1993/94:L208 Juridiska avtal om hushållsgemenskap. Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Juridiska-avtal-om-hushallsgem_GH02L208/?text=true


Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:119 Tisdagen den 7 juni. Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-snabbprotokoll-1993_GH09119/

SFS 1987:230 Äktenskapsbalken. Justitiedepartamentet L2 Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/ktenskapsbalk-1987230_sfs-1987-230/  

måndag, februari 08, 2016

Februarikalendern 8 - Acceptans

Acceptans. Ett modebegrepp som är lätt att misstolka.

Till vardags menar man ofta att man tycker om det man accepterar. Man ska acceptera HBTQ-personer. Man ska inte acceptera rasism. Det är lite så ordet används.

För mitt jobb-jag  har acceptans ingenting att göra med vad man tycker om, eller med hur saker borde vara. Acceptans har att göra med hur det är. Oavsett om man gillar det eller inte. Att acceptera sin tillvaro är att i livet utgå från en karta som faktiskt motsvarar terrängen.

När jag pratar om acceptans pratar jag om att utgå från hur det är, för dig, just nu. Inte hur det borde vara, hur det är för andra, hur det var för dig förut, och hur det kommer vara för dig i framtiden. Utan från dig, nu.

Att acceptera är inte att tycka om. Att acceptera är inte att ge upp. Det är att vara ärlig med hur det är nu. Sedan kan man försöka ta sig därifrån (om det funkar, just för en, just då), men ändå utgå från just nu.

Februarikalendern 7 - Vill du göra det du gör?

En psykologisk mekanism jag gillar är att man lätt lurar sig att man vill göra sakerna man gör. Framför allt om man inte får bra belöning. Detta tänker man för att få världen att hänga ihop - hur ska man annars förklara för sig själv att man gör en massa saker utan någon större utdelning?

Så när du funderar på hur du ska få plats med roliga saker, fundera på om du vill göra sådant du redan gör. Sannolikt finns det en del som du med gott samvete kan stryka eller glesa ut. Exempel:

Sådant som du började göra förut, för att du ville, men nu mest gör av gammal vana. (Exempel: Raka benen)
Sådant som du började göra för att du fick nåt kul på köpet men som du sedan bara fortsatt med. (Exempel: började prenumerera på SOLO för att du fick sminkpenslar på köpet)
Sådant som var givande en period, men nu är du egentligen färdig med det. (Exempel: Spela Sim City)
Sådant man "bara gör". (Exempel: fira födelsedagar)

Vad gör du om dagarna? Vill du det? Ett sätt att tänka kring det är exempelvis - om du inte hade aktiviteten/personen/intresset i ditt liv nu, hade du börjat?

lördag, februari 06, 2016

Februarikalendern 6 - även roliga saker tar tid och energi

Det är vanligt att man går runt och vill göra mycket roliga grejer. Man vill måla, träffa vänner, bli mer kulturell, gå på Stockholm Jazzfestival, sånt. Man vill kanske också typ laga bra mat varje dag, hinna följa nyheterna, läsa skönlitteratur. Man har väldigt många såna idéer för sig, och så gör man inte det, och så blir det lätt att vara sur på sig själv för att det är ju roliga saker varför gör man inte dem varför är man så tråkig håller man på att bli en sån där som sitter hemma och har vuxenliv och aldrig gör nåt kul??!??!?!?!

Det är lätt att glömma att även roliga saker tar tid. Ett sätt att tänka är att välja en sådan aktivitet och fundera på vad du kommer behöva göra mindre av för att hinna med den. Okej, du vill läsa skönlitteratur, men då behöver du frigöra ett antal timmar i veckan. Vad ska du sluta med? Finns det nåt du kan sluta med? Som är mindre viktigt och givande än skönlitteratur? Om det finns nåt du kan/vill offra så kör. Om inte - du kan släppa det ständiga dåliga samvetet och ångesten över att du aldrig gör nåt kulturellt. Du kanske helt enkelt inte vill ge upp ditt intresse för teknikbloggar, eller matlagning, eller promenad hem från jobbet, eller att se till att dina barn kommer hem från dagis.

Eller så tänker du kanske att du kan läsa skönlitteratur istället för att lyssna på podcasts på bussen till jobbet. Men det kanske inte alls funkar så, för du kanske är tillräckligt pigg för podcast, men inte tillräckligt för att läsa. Och i så fall måste du släppa annan aktivitet, nåt du gör när du är pigg. Är det värt?

Februarikalendern 5 - det är bättre att göra lite än inte alls

Ibland har man ambitionen att göra någonting ordentligt. Problemet är att det kan leda till att inte göra saker alls. Kom ihåg, det är bättre att göra lite än att inte göra någonting.

Det är bättre att plocka kläder från badrumsgolvet fast resten av lägenheten är kaos, än att inte städa alls.
Det är bättre att ge en tiggare en krona än att inte ge nåt alls med argumentet att en krona inte förändrar förutsättningarna som tvingade människan att tigga.
Det är bättre att ta en lat kväll än ingen kväll, även om man inte hinner med ordentlig återhämtning i sitt liv.
Det är bättre att plugga i en timme än att vänta på dagen man faktiskt vaknar åtta på morgonen och pluggar hela dagen, som ens duktiga kursare gör.

torsdag, februari 04, 2016

Februarikalendern 4 - efterkloka råd

Här är råd jag ofta ger till patienter. Dock i genren "det är lätt att vara efterklok".
  • Gå med i facket.
  • Gå med i a-kassan.
  • (Om du tjänar bra  - skaffa inkomstförsäkring.)
  • Spela in/spara/logga samtal med chefen och liknande personer.
Allvar. När du blivit överkörd, när du står utan inkomst, när din chef plötsligt slutat svara på samtal, och du har panik - ja, då kommer du vända dig till psykolog. Men jag kommer inte kunna göra så mycket för dig. Däremot kommer du ångra att du inte gjort ovanstående.
 

onsdag, februari 03, 2016

Februarikalendern 3 - prioritera det du kan påverka

Det finns ytterligare en princip som man kan tänka på när man ska prioritera vad man bör lägga sin energi på. Det är att prioritera det du faktiskt kan påverka.

Ibland är man drabbad av en riktig jävla VIKTIG och STOR och HEMSK kris. Sjukdom. Anhörigs död. Hotande vräkning. Jag möter ju dagligen personer som är där. Och ibland kan det nog kännas väldigt off att psykologen börjar prata om sådant som att äta tre gånger om dagen, att ta promenader, eller att öppna brev som dimpar ner på hallgolvet. Det är ju KRIS, vilka jävla brev, vilket jävla "ät yoghurt"?!

Och ja, det kan mycket väl vara så att krisen är både akut och viktig. Men man ska ändå inte prioritera den, om man inte kan påverka. Så det här lilla koordinatsystemet är också högst användbart.

 Fig 1. Icke-ifylld figur


Exempel ur verkligheten. När jag skulle sterilisera mig visade det sig att min mamma gärna ville ha barnbarn. Det var viktigt med barnbarn. Dock fanns det en hake - min mamma har noll att säga till om gällande min kropp, och mitt eventuella skaffande av barn (fig. 2). Krysset låg en bra bit åt vänster redan innan jag faktiskt hade gjort ingreppet, men då fanns det ändå lite utrymme att påverka, så mamma försökte prata och resonera med mig. Det påverkade dock ingenting, och när äggledarna väl var igentäppta så hamnade det röda krysset stabilt till vänster, och min mamma avbröt alla försök till samtal om barnbarn.

Fig. 2.  Mamma vill ha barnbarn, rött kryss

Så vad gjorde min mamma? Hon gick och skaffade en hund (fig. 3). Var hunden lika viktig som barnbarn? Självfallet inte. Hunden kan mycket väl varit ännu längre ner på viktigt-axeln än krysset jag satte upp. Ersätter hunden ett barnbarn? Självfallet inte. Men hunden har en väldigt stor fördel - hundskaffandet kunde min mamma faktiskt påverka. 

 Fig. 3. Mamma skaffar hund, blått kryss


Och det är av exakt samma anledningar som jag ser till att mina krisdrabbade patienter att äta, sova, röra på sig, och öppna brev. Inte för att det stora problemet är oviktigt. Inte för att KBT är ytligt och inte tar hänsyn till Det Verkliga Problemet. Utan för att de små sakerna kan man faktiskt påverka (fig. 4). Har man begränsat med energi (vilket alla har) så är det rätt kasst att lägga ner den på sånt man inte kan förändra.

Fig. 4. Universalexempel



BONUS 
Den här modellen är väldigt användbar om man vill bryta ned ett enskilt problem, och se hur mycket av lösningen är påverkbart och fundera på ifall det är värt det. Om jag exempelvis vill vinna stor summa pengar på Triss kan jag påverka inköp av lott, men inte att den ger vinst. 

tisdag, februari 02, 2016

Februarikalendern 2 - återhämtning är viktigt

Kolla på gårdagens matris. Ni kanske tänker att det där inte funkar. Man måste ju ha kul ibland. Och ja, det måste man. För att en sak som är viktig men inte brådskande är återhämtning.

Återhämtning är saker som man hämtar energi ifrån. De kan se olika för olika människor. Det mest grundläggande är såklart att sova, men man behöver även mer aktiv återhämtning för att må bra. Det är väldigt sällan bråttom att måla naglarna, eller bygga knäckebrödshus med kollega på lunchrasten. Men det är viktigt.

Exempel på aktiviteter som kan vara återhämtning:
  • Träffa vänner
  • Få vara hemma ensam
  • Brodera korsstygn
  • Lösa korsord
  • Ta en promenad
  • Åka på lyxkryssning 
Vad som är återhämtning är olika från person till person. Men det ska vara aktiviteter som laddar en med energi och får en gladare och lugnare. 

måndag, februari 01, 2016

Februarikalendern 1 - prioritera det viktiga

Hej!

Längesen, jag vet! Nu ska jag göra en grej som jag tänkt lite på och tror jag pallar. Jag ska göra en februarikalender med psykologtips och -tankar. Det är alltså som en julkalender, fast inte i december. Och som nyårslöfteshjälp, fast nu när ni gett upp på era nyårslöften. Plus att det är en kort månad, trots skottår.

Prioriteringsmatris!

Det här är ett behändigt litet verktyg för att prioritera bättre och hinna med mer vettigt med mindre vild panik.



 Viktigt
 Oviktigt
 Brådskande


 Inte brådskande



Fig 1. Tom prioriteringsmatris.

Okej, vad ska man prioritera först? Det är ingen kuggfråga. Man ska prioritera det som är viktigt och brådskande.



 Viktigt
 Oviktigt
 Brådskande
 1

 Inte brådskande



Fig 2. Korrekt ifylld prioriteringsmatris.


Okej! Man är klar med allt viktigt och brådskande. Vad ska man prioritera härnäst? Ett problem blir man att man lätt gör som i fig. 3. Obs titeln på inlägget är en spoiler.


 Viktigt
 Oviktigt
 Brådskande
 1
 2
 Inte brådskande



Fig 3. Inkorrekt ifylld prioriteringsmatris

FEEEEEL! Bara för att nåt är brådskande så behöver man inte prioritera det. Men man gör det lätt, om det känns att nu är det jääåäävligt bråttom. Det är därför man kör med tidsbegränsad rea. Det är därför man kollar Facebook-meddelanden för att man fick pushnotis och det signalerar att man måste kolla NU NU NU. Men det är alltså fel. 


 Viktigt
 Oviktigt
 Brådskande
 1

 Inte brådskande
 2


Fig 4. Korrekt ifylld prioriteringsmatris

Man ska göra saker som är viktiga först. För att om man gör oviktiga brådskande saker så blir de icke-brådskande viktiga sakerna under tiden mer brådskande. Då måste man släcka bränder i vild panik, istället för att ta det lugnt. 

Exempel på fig. 3 i verkligheten. En stilig psykolog jag känner har de senaste 2,5 åren pendlat från Stockholm till Malmö varannan vecka. Hon har haft schemat flera månader i förväg. Hon har sparkonto att ta såna utgifter från. Ändå köper hon ofta biljetterna några dagar innan, och då kostar de mer, och dessutom köps in vid halv ett på natten när hon plötsligt minns att hon måste köpa biljetter och genast blir klarvaken. Var smarta. Var inte som den stiliga psykologen. 

torsdag, oktober 15, 2015

Lost in translation/Kärlekens språk

En grej jag säger till mina patienter som jag tycker är bra. Och vet inte riktigt var jag snott ifrån.

Varje person har sitt sätt att visa kärlek, och sitt sätt som den behöver få kärlek visad på. De är olika för alla. I en relation pratar således båda olika språk när det kommer till att visa och ta emot kärlek.

Så för att en relation mellan två personer ska funka maximalt bra så behöver båda 1) kunna uttrycka sig på den andres språk, 2) kunna översätta från den andres språk till sitt.

Behöver inte handla om just romantisk kärlek och såna relationer, såklart. Kan lika gärna vara kollegor som visar uppskattning. Eller vad som annat.

tisdag, september 22, 2015

Pelmeni eller vareniki? Izba eller khata? Björk eller solros?

"Hon är väldigt... rysk. Ja, du fattar"
- Barndomsbästis beskriver en barndomsväns fästmö 2009

"Dunka fisk i bordet? Det är väl de i Ryssland som gör sånt. Du vet, Ryssland"
- Pappa pratar öltilltugg 2015


Embedded image permalink
Samtal med mamma. Det där att pappa på nåt sätt skulle vara ättling till tjerkessisk adel stämmer nog inte, tyvärr. Hade han vart det så hade det märkts.

Följer ni mig på twitty så vet ni att jag ibland försöker prata om skillnaden mellan rysk och ryssländsk. Jag inbillar mig att i och med de stora mängderna ryssar som hamnade utanför Ryssland efter Sovjet kollaps, och i och med att en hel generation blivit vuxna sedan dess, så måste man verkligen börja prata om ryssar som ett folk som till stor del inte är kopplad till landet. Jag tror att kriget i Ukraina har delvis lett till att människor i väst börjat fatta det. Ryssland har ju alltid haft attityden att ta närliggande folk, ta över deras områden, och hävda att jamen nu är ni ju (nästan) ryssar, ett brödrafolk, vi är ett. Oavsett vad folken ifråga tyckte. Man har liksom osynliggort genom att kalla alla för ryssar, fast vissa ryssar är ryssare. Men nu har många ryssar i Ukraina gjort det helt motsatta mot Rysslands vanliga grej - tydliggjort att de är ryssar, men inte har nåt med ryska staten att göra. Föredömligt!

Och så har jag länge tänkt att skriva om min nationella identitet. Folk har ju idéer ibland. Häromdagen flippade jag för att min artikel på Wikipedia hävdade att jag har rysk-lettiska rötter. Och det stämmer ju inte. Jag är baltryss, och det är nåt helt annat. Vill ni läsa detaljer om min faktiska biografi så finns det ett fint inlägg. Jag ska prata identitet som ryss. Jag har nämligen en identitet som ryss. Eller, jag har två. Och båda är tydligt avståndstagande från landet Ryssland, eller den ryska folksjälen överhuvudtaget. Jag är baltryss och Kuban-kosack. Okej? Okej. Vi kör.

Lettland är ett land jag tycker genuint synd om. De fick typ aldrig vara eget land, ständigt överkörda av Ryssland, Sverige, Polen-Litauen... ja, alla som iddes och nådde. Efter första världskriget fick Lettland självständighet. 1940 ockuperades landet av Sovjet. Sedan ockuperades landet av Tyskland. Och efter 1945 blev Lettland, som de övriga två baltstaterna, en del av Sovjet. Sovjets övertagande av landet skedde till stor del genom att man byggde en massa fabriker och flyttade in en massa högutbildade ryskspråkiga (OBS typiskt rysk imperialism att kalla den gruppen för "ryssar" fast det var en del vitryssar och ukrainare t ex). Så kom min mammas familj dit på 60-talet. Sen var vi kvar.

Baltikum är Europa. S:t Petersburg är f ö också Europa. Moskva - ja, där märker man ju att det inte längre riktigt är Europa. Men Lettland är verkligen verkligen Europa. Alla svenskar som hävdar upplevd erfarenhet av att ha vistats utanför Europa för att de vart på baltikumkryssning är inget annat än töntar utan koll. Det är okej, man får vara det. Men lita på mig bara, det är Europa. Och baltryssar är väldigt europeiska ryssar. Några generationer in så har det blivit en del av identiteten att vara europé. Allt är lugnare, och smakfullare, och lite mindre extremt. Mindre vulgärt, mer av det som man skulle kalla civiliserat. Baltryssar är stadsryssar. Det är förstås en direkt följd av politiken (Lettland har fortfarande sned uppdelning med mer letter på landsbygden och mer ryskspråkiga i städer), och av landets kultur.

Så jag är baltryss. Inget snack om saken. Sen är jag också kosack. Det är på pappas sida.

Repin Cossacks.jpg
En av mina favorittavlor någonsin. Typiskt kosacker som beter sig som kosacker gör. 

Kosacker är typ ett folk som består av livegna bönder som rymt, allmänna rövare, och typer som gillade att ha lite action i livet. Kosacker blev väl en grej på 1600-talet, då började de leva rövare vid ryska väldets gräns vid Svarta havet. De fick hållas på premissen att de höll koll på denna gräns. Och de verkade tycka det var en bra deal. Det fanns massor med handelsvägar att plundra och fiender att hugga ner från hästrygg. Sen hade Ryssland expanderat sina gränser så pass att kosack-områden I Zaporozhje blev en del av landet, och kosackerna ombads av Potemkin att sticka och fara. Så småningom gav Katarina den Stora dem tillåtelse att bosätta sig kring floden Kuban. (Det finns även Don-kosacker, som i Stilla flyter Don, men dem pratar vi inte om, för att jag inte är en sån.)

Kosackbosättningar är ca paramilitära klansamhällen. För att vara ryssar är kosacker väldigt uttalat förtjusta i frihet, på ett sätt jag helt kan relatera till. De har traditionellt varit väldigt lojala till Ryssland, så länge de fått göra som de vill. Så fort de inte fick göra som de ville så var det inte lika roligt. Ni som sett mig vara föreningsaktiv kan nog känna igen detta. Till kulturen hör uppsluppen stridsanda, jordbruk på bördig mark, rida på häst, sjunga mycket, att kvinnorna är handlingskraftiga. En detalj som jag tror är vanligt i samhällen som bygger kring våld, är att kontrollförlust inte är nåt som ses väl på. Hedern är viktig. En kosack ska kunna supa till, men inte supa ut sig, för att ta ett exempel. Där finns det, skulle jag påstå, en klar skillnad mot inlandsrysshet. Inlandsrysshet innebär också det ryska vemodet i blicken. Jag kan ibland åberopa slaviskt vemod när jag gillar Sjostakovitj, men spontant har jag närmare till kosackandan - aggressiv och glad.

En annan skillnad mot inlandsrysshet har min pappa en gång sammanfattat med att "Kuban-regionen är ju traditionellt rik". Det är träffsäkert. Det är verkligen traditionellt rikt. Det ligger precis där Kaukasus-bergen börjar. Det är kulturblandning, det är islam tätt inpå, det är klansamhälle och än relevant adel (nåt som inlandsryssland inte ens försökt återskapa efter Sovjets fall, medan det aldrig helt försvann i Kaukasus). Det är tjänster och gentjänster, handelsvägar, svartjord, vackra vapen, stora bilar, mattor, kryddor, modernt jordbruk, vindruvor, connections, teatrar, Svarta havet. Människor för sig annorlunda än i inlandsryssland. Inlandsryssar skäms ständigt för sitt elände. I Krasnodar ber man inte om ursäkt.

Det är den delen av Ryssland som är närmast Krim. Man ser Krims kust från Tuzla, en smal halvö på flera kilometer som delar av Svarta havet från Azovsjön. Det är därifrån Ryssland nu vill bygga bro till Krim. Lokala affärstidningar skriver om hur annekteringen påverkar business (man kan dock inte exportera varor till Krim för att det är för fattigt, juridiska konsultationer och säkerhetsfirmor). Regionen ligger geografiskt i Ryssland, mycket av det som på senare tid synts i nyheterna kring Ryssland har hänt där (Ukrainakonflikten, OS i Sotji), men det är inte Ryssland.

En av mina bästa anekdoter någonsin är att för kanske tio år sedan så hade Tuzlas fäste sköljts bort från fastlandet, vilket gjorde halvön till en ö, och innebar att Ukraina fick mer rätt till avgifter från skepp som passerar Kertj-sundet. Ukraina påminde Ryssland om det lite taktfullt sådär, och diskussioner om hantering av situationen började i Moskva. Under tiden tog regionschefen i Kuban ett gäng värnpliktiga, ett gäng lastbilar med grus, åkte dit över natten, och fyllde igen den delen av halvön som sköljts bort. Höjdarna i Moskva tittade på det och sa "okej, låt gå, men blir det konsekvenser så blir de ditt problem".

Jag struntar helhjärtat i hur sant detta är. För mig är det en fantastisk modern sammanfattning av min kosackidentitet.

Det här med nationell identitet är lite som horoskop, såklart. Man tar det man tycker passar. Och så är det ju såklart beroende av ens faktiska erfarenheter och uppväxt - jag växte ju upp blandat i baltikum och Kuban. Och om någon frågar mig om jag känner mig rysk så svarar jag solklart ja, jag gör det ju. Men av någon slump eller högre makt har det fallit så att båda mina ryska identiteter inte är... ryska. Ja, ni fattar.

fredag, september 11, 2015

Naturliga barnamatande bröst



Såg denna bild i en feministisk grupp, och började skriva kommentar, men insåg sedan att jag vill utveckla detta mer offentligt och ordentligt. Och det jag pratar om gäller inte endast den här bilden, utan argumentationen kring bröst i offentligheten överlag.

När personer försvarar rätten att ute i samhället visa det som uppfattas som kvinnobröst så används ofta argumentet att det borde åtminstone tillåtas i två sammanhang
1) När bröst ammar barn, ty det är deras naturliga funktion
2) När brösten inte är sexuella

Jag tycker det borde vara fritt fram att visa brösten offentligt. Fucks sake. Men jag är helt emot den där argumentationen, av två anledningar. 

För det första är det sexuella också bröstens naturliga funktion. Bröst och bröstvårtor är ofta erogena, så det är ju lite shaky att säga att brösten är till att mata barn och därför borde vara tillåtna. Bröst är till för att mata barn och för att vara erotiskt trevliga. Och överlag är det ju rätt fånigt att prata om olika kroppsdelars naturliga funktioner. Vad är händernas naturliga funktion? Ögonbrynens? Kukars och fittors? Varför pratar vi om naturliga funktioner av olika kroppsdelar lverhuvudtaget? Jättekonstig diskussion. Men ska vi prata bröstens naturliga funktioner så är babymat inte den enda.

För det andra är det dumt att säga att saker är okej att visa för att de inte är sexuella. Sexuella bröst är nämligen exakt lika 100% ofarliga att beskåda som asexuella bröst. Läs här om ett konkret fall där jag förklarar hur man plaskar i den vanliga sexnegativiteten när man tycker att glada naturliga bröst inte är anstötväckande. 

Om vi ändå håller på - det här väcker så många frågor... Vad sitter bruden på bilden i för sorts transport egentligen? Ser ut som ett baksäte i bil men ändå inte. Varför har hon inte bälte? Var är hennes tumme?

torsdag, augusti 20, 2015

Rosa Viagra




Det är nån sorts "rosa Viagra" som FDA (USAska Läkemedelsverket typ) godkänner. Jag stör mig. Det är så mycket dumt som kommer upp till ytan i samband med detta. Igår flippade jag på Twitter. Idag skriver jag här.




Nu till det negativa.

  • Kan folk sluta använda "Viagra" som synonym för "magiskt sexmedel"? Viagra är inte superoptimalt som sexpiller. Pfizer är säkert jätteglada att ordet används så, men utöver detta blir det mest fel och dumt.

  • Här har jag ett förslag på en sexförbättrande åtgärd - ha sex på sätt som funkar. Jag har tjatat sönder Twitter om det som kallas för the Orgasm Gap, och jag kan tjata ännu mer nu. Fittor är rent potentialmässigt lika bra på att ge bäraren orgasm som kukar. Det beror dock på hur man stimulerar dem. Och idéer om hur Riktigt Sex(tm) går till har mer med kukorgasm än fittorgasm att göra. Så vill man förbättra kvinnokåthet bör man använda munnen till annat än att snacka rosa Viagra. Och händerna till annat än att skriva om rosa Viagra. Och teknik till annat än att Twittra. Om ni fattar vad som menas. 



  • Apropå det så läs allt av Emily Nagoski, typ nånsin. Lite väl mycket snack om män och kvinnor som skilda, för min smak. Dock delvis för att det är förankrat i forskning som gärna jämför män och kvinnor som grupper. Hon har skrivit en bok nyligen, Come As You Are. Läs den förihelvete. Annars drar jag in ert körkort för "skriva om kvinnlig Viagra".


  • Lust är för övrigt till stor del responsiv. Först utsätts man för sexuella stimuli och kroppen kommer igång. Sen kommer lusten. 

  • Innan man ens börjar prata att män har lust mer än kvinnor, så tycker jag att man ska tänka på det här. Alltså återigen att hur lust ser ut på ytan, vem har det eller inte, det kan se ut olika helt enkelt på grund av hur sexpraktiker funkar. Vilka som är vanligast. Att lusten är responsiv. Etc.

Jag gillar posthumanism. Jag gillar piller. Men jag gillar också att man tar till enkla rimliga lösningsmodeller. De här tre faktorerna tror jag är viktigare i "problemet med kvinnors bristande lust" än alla mirakelpiller.


1) Inlärning som påverkar framtida beteenden sker till stor del genom tidigare erfarenheter, men även sådant man lär sig av att lyssna på andra. Grundläggande KBT, detta.

2) Den generella uppfattningen om vilka sexpraktiker som används vid "vanligt sex" gynnar dem med kuk och missgynnar dem med fitta.

3) Lust är responsiv, och kommer upp som resultat av tolkning av input. Input kan vara fysiska signaler, tankar, omständigheter. 

Skriv upp på lapp, sätt upp lappen på kylskåp, meditera över detta. Tack.