Jag kan inte hjälpa det. Jag är sjukt lycklig över att Anna Svensson dissar Zanyar Adami helt offentligt. att hon dessutom skriver om hur hon blivit ratad för att hon inte är blatte gör inlägget ännu mer intressant.
Det hela har egentligen att göra med mina omfattande personliga erfarenheter av att vara invandrare, fast inte räknas som en, fast ändå. När Gringo lanserades trodde jag först att det var en genial idé. Jag trodde att de skulle servera fördomar och sedan, ett par nummer senare, skulle plötsligt komma ut och in allas face skrika "Hallå! Gick ni på det, eller?! Trodde ni verkligen att vi menar att alla invandrare skackar såhär och vårt största problem är att få tag i en snygg av Scarface-affisch att hänga upp på väggen?!". Jag trodde att de skulle göra som de lovade- nyansera bilden av invandrare, visa att det finns olika grupper, visa att invandring och slang inte har med varandra att göra, visa att...
Men det gjorde den inte. Förstås. De cementerade bara på, visserligen humoristiskt och stundtals träffsäkert, men der gör ju blondinskämt med. Skillnaden är att blondinskämt inte hajpas i media och får journalistpriser för att sätta blondiner på kartan. Och bara för att tidningen var gjord av "såna med annorlunda namn/bakgrund (vilket som nu är viktigast)" gjorde den inte mindre fördomsfull och cementerande. Gringo är det enskilda fenomenet som fått mig att känna mig mest etniskt exkluderad under hela min uppväxt, och då har jag ändå varit baltryss.
Och den som frontade kalaset var Zanyar Adami som självgott uttalade sig om allt det fantastiska hans bebis Gringo har bidragit med.
Därför är det för mig ytterst tillfredställande att se någon som faktiskt känner Adami måla ut honom som en självgod typ.
Sedan skriver Anna Svensson dessutom om token blatte-fixeringen i media och hur hon har blivit dissad för att hon heter Anna Svensson, av alla oblattiga namn man kan heta. Hur journalister ringde upp och uppenbart ville ha någon med ett mer exotiskt namn. Dessutom blir hon missförstådd, såklart, av någon Pontus. Att många har svårt att fatta att det kan finnas fler svårigheter relaterade till "multikultisamhället" än att man inte får jobb för att man heter Abughraibovna i efternamn har jag själv fått bevittna, som ovan länkat.
Jag är väl egentligen inte glad åt at någon blir dissad, utan snarare om att jag inte är ensam. I att dissa Zayar Adami (när jag började var det lätt att känna mig ensam, jag lovar), i erfarenheter av konstigheter på medieblattegrund och i att bli missförstådd när man skriver om dem.
Mycket intressant, Tanja, men vadå, du kan ju svenska och har blygdläpparna kvar, så du är väl ingen invandrare? Andra bloggar om: anna svensson, macho, gringo, zanyar adami, invandrare, blatte, medieblatte, utländskt namn, token black guy, token blattefeministbrud, svenne
3 kommentarer:
Usch ska jag bli hon som dissade Zanyar Adami nu?
Alltså det finns en hel del att säga om Gringo och Latifeh Ab som aldrig sagts. Jag gillade många grundidéer annars hade jag inte kommit med från början. För mig handlade det först och främst om rätten att definiera sig själv. Samtidigt är det just det som Gringo kritiserats för att motverka. Det är nog både och. Stör mig mest på att jag har jobbat röven och det som växte mest var Zanyars personliga varumärke. Och att det är så jävla lätt att bli missförstådd i multikultidiskussionen. Det är ju rätt många lager.
Och, såklart, att det fortfarande funkar så att det är så jävla praktiskt att ringa in en gullig blatte som kan säga pk-grejer istället för att lägga lite mer tid på research. Jag har varit likadan när jag varit stressad. Man tänker "ja hon/han är ju en jävla idiot men folket gillar honom/henne och hon/han vill ju synas så vi kollar om han/hon ställer upp på att säga den här grejen som jag behöver till min text" Det var ju målet från början att vi på Gringo skulle bli de som ringdes in på slentrian och vi lyckades med Z men nu i efterhand känns det ju ibland segt.
Jag velade lite om jag skulle posta det här, men sen kom jag fram tilla tt det är JAG som är okonstruktivt Zanyardissig, du är konstruktivt så. Så om jag länkar borde det inte kompromettera dig.
Och jag håller med om att grundidéerna var skitbra, när jag bara hörde grundidéerna så trodde jag på tidningen. Men sedan blev det liksom rätt svårt att tro. Jävligt synd, förstås, för det finns mycket att dra upp och uppmärksamma där.
Jag måste faktiskt erkänna att jag var väldigt avståndtagande från Macho väldigt länge just för att jag upplevde den som Gringoderivat = Zanyar Adami-produktion. SÅ det var verkligen den bilden man fick som vanlig läsare.
Ja alltså jag fattar ju att Macho sågs som en Z-produkt. Vi fick ju pisk innan vi fanns av Dilsa i Expressen som sa att Z skulle starta ny tidning. Och visst det var ju hans företag. Men det var inte alls han som stod för Machos ideologi etc som sagt.
Men just för att det är så lätt att folk som känner till sambandet mellan Gringo och Macho tolkar det som att Macho är Gringos lillasyrra med samma pappa (nästan alltid omnämnda som syster också är inte det konstigt?) så är/var det extra viktigt att alltid vara supertydlig med att Macho inte var Zs produkt. Och därför bråkade vi en del för jag tyckte inte att Z var så duktig på det. Men jag ser ju å andra sidan bara när det gått fel jag kanske är sjukt orättvis.
Vi försökte ändå att göra Macho rätt olik från gringo och ju längre tiden gick så blev den ju mer olik. Jag vet också att en del tyckte det var förvånande att Macho & Gringo kom från samma förlag.
Ändå helt sjukt vilket starkt varumärke Z har det är verkligen fascinerande. Bara det att han kopplas annan med en tidning han knappt rört. Och att han lyckats byta fält från blatteland till femanist på bara ett år. Det är inte illa.
Skicka en kommentar