tisdag, januari 13, 2009

Utena - min älskling, du är som en ros.



Var ska jag börja?

Ska jag börja i att det finns tre animéer som jag älskar och som i mitt huvud bildar en trolgi, olika epokers sätt att hantera liknande frågor och teman på tre mycket olika sätt? Versailles Ros, och Utena, och Prinsessan Tutu.

Ska jag börja med att återberätta prologen? Det var en gång en liten flicka vars föräldrar hade dött och hon var så ledsen att hon inte ville leva längre. En prins kom till henne och sade att hon inte ska gråta, och sedan gav han henne en ring - en förlovningsring, månne? Han sade att om hon behöll sin styrka och rena själ skulle ringen en dag föra henne till honom. Flickan blev så tagen av den ädla gestalten att hon bestämde sig för att själv bli prins. (Det var där jag blev såld. Vilken vändning! Innan man ens fått höra openingen!)

Ska jag lista ingredienserna? Tänk er en high school-historia, med inslag av magisk flicka, allegori och hederlig gammaldags ridderlighet med skolans studentråd i centrum. Utena får kårengagemang att verka sexigt. Utena får vad serien än rör vid att verka sexigt, och när jag säger sexigt menar jag inte metaforiskt.


Det vore helt rätt att påstå att sexualitet, genus, det mänskliga psyket och skönhet tillhör mina större intressen i livet. I ljuset av detta är det inte så underligt att jag fallit för Utena, för serien är gjord av allt det där. Jag kan förresten nämna att det är serien, som på engelska heter Revolutionary Girl Utena, jag pratar om här. Det finns även en långfilm; den är "ännu mer knarkad", otroligt vacker, och inte ämnet för dagens föreläsning.

När jag skriver att det är mycket sex i Utena menar jag just det, men det ska inte förstås som att serien är pornografisk eller som att sexet är avsedd att vara eggande. I Utena utforskas sexualiteten som kraft, som maktmedel eller följd av makt, sexualitet som närhet och sexualitet som avståndstagande. Man kan invända att det är skillnad på sex och sexualitet och när sexualiteten utforskas på ett psykologiskt plan försvinner sexet ut ur bilden. Icke så i Utena, här kan "knulla" och "elektrakomplex" existera i samma bildruta, på samma plan och på samma villkor. Sexualiserat bildspråk används för att symbolisera sex, och sexet används i sin tur som symbol för någonting annat. Det är flerbottnat och när man tror att man ligger säkert öppnas ytterligare en fallucka. Serien använder luckorna träffsäkert och växlar mellan nivåer för att på bästa sätt få fram sin kärna. Är det saga som funkar best just nu får man saga. Ibland får man hård brutal verklihet och känga. För att vakna till lite. Inte bara från det sagosymbolistiska i serien, utan även från en hel del myter som man i sin vanliga verklighet är så van vid att man aldrig reflekterar över dem.


Utena tillhör till serier som jag älskar men försöker att inte se om så mycket, jag har sett hela några gånger och det känns att den inte klarar det oskadd. Första gången jag såg den var jag hög på aha-upplevelser, "whow, jag visste inte att man kunde göra så!", och det säger sig självt att det är någonting man inte riktigt kan återuppleva med samma material. Serien är dessutom beroende av upprepningar i sitt berättande, och det kan eventuellt bli lite tjatigt. Serien består av fyra "storyarcs" (vad är den svenska termen?) och jag vet att många har svårt för den andra som börjar med avsnitt 14 för det är "samma sak som händer". Det är förstås poängen, och jag älskade den delen första gången jag såg serien, men faktiskt inte lika mycket på tredje varvet. Jag skriver om det här för att jag vet att en del blir avmotiverade och slutar se på serien där. Puckat. Gör inte det. Har man suttit genom 13 avsnitt och gillat dem kommer man inte ångra att man sett 26 till.

Se inte Utena om: du tål under inga omständigheter att animation ibland ser billig ut, du tål inte heller upprepningar, du tycker om saker som är jättekonkreta och tydliga precis hela tiden, din uppfattning om sex på film är "tits or it didn't happen".
Se Utena om: du gillade Versailles Ros och vill ha same but different, du tycker om plågsamt vackra bilder som rör sig till musik som passar sällsynt bra, du är intresserad av människor och relationer, du gillar queer, du är svag för berättelser i skolmiljö, du är min kompis Gabriel och du har sagt att du var nyfiken på den.

Nu är det dags för er att gå. Stick från vår crib! Men hör ni inte, försvinn för fan!
Den här bilden, liksom de övriga i inlägget, är tagen från ohtori.nu, en fantastisk sajt med otroligt mycket högkvalitativt
Utena-relaterat material.

Inga kommentarer: