onsdag, juni 01, 2011

No pain no gain

I samtal om kvinnlig orgasm hamnar man ofta in på hur känslig slidan egentligen är. De som vill framhäva att klitoris är det centrala i en kvinnas njutning påpekar ofta att slidan främst är känslig långt ut, ju djupare in man går desto mindre känsel. En illustration som ofta används är att man vid provtagning av vävnad i slidan knipsar av bitar av slidväggen utan bedövning. (När mitt bråk med NBT pågick som mest skämtades det till slut om stora köttbitar)

Nu är det förstås sant att slidan är mindre känslig längre in, men efter att jag själv lämnat sådana prover tycker jag att ryktet om slidans okänslighet är nåågot överdrivna. Jag tycker i och för sig också att jag kan få vaginalorgasm.

Fortsättningen på inlägget kan nog framkalla obehag hos känsliga personer, särskilt om de är känsliga för nålar eller fittont. Jag har alltså lämnat två vävnadsprov med ett par månaders mellanrum då jag var med i en studie. Första gången tog man en bit, andra gången två, på olika ställen. Snälla gynekologen berättade vad hon skulle göra, och jag blev förvånad när hon nämnde bedövning. Hon sa att man kan göra utan, men de valt att bedöva. Det är jag rätt tacksam för såhär i efterhand.

Bedövningen applicerades lokalt, med nål. Det kändes, helt klart. Det gjorde dessutom ont. Klart mer ont än blodprov i armvecket. Dessutom ont på ett speciellt sätt. Det finns en sort smärta som, även om den inte är stark, känns farlig. Kroppen varnar med en gång att där ska man inte hålla på och ta risker. Även om det inte gjorde så fasligt ont att bli stucken i slidan var det klart obehagligt.

Det här med att knipsa av stora köttstycken, det borde ju inte kännas alls då, efter bedövningen. Det kändes mycket riktigt ingenting en av de tre gångerna. De andra gångerna kändes det, klart obehagligt. Jag skulle göra om det varje dag om det hade behövts, men jag behövde tänka på att slappna av. Det hjälpte inte att verktyget såg asläskigt ut.

Summa summarum gjorde det definitivt mindre ont än att sätta in spiral, men betydligt mer ont än vad ja skulle se som tecken på avsaknad av nerver.

Så ja. Syftet med det här inlägget var att berätta hur det gick för mig vid provtagning. För att illustrera hur "slidan har så lite känsel att man kan ta prover utan bedövning" kan fungera i praktiken. Ja, man kan nog. Men jag tvivlar på att de som använder vävnadsprovknipsningar som argument för att slidan saknar känsel någonsin lämnat sånt prov.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Papaprov gör ju också ont. Men jag känner det alltid som en rätt svårdefinierad smärta, det går liksom inte att säga att det där gör ont exakt där, utan det blir mer som någon slags magont. Samma om penisen stöter mot livmodertappen under samlag.

I övrigt tycker jag inte att jag har någon direkt känslighet i slidan, på det viset att jag inte kan säga var något känns och exakt hur. För mig handlar det mer om att känslan av att slidan töjs (vid samlag då asså) är skön. G-punktsstimulans känns inte särskilt mycket men är ändå skönt. Går inte riktigt att förklara.

ajsomfan sa...

Menar du på allvar att det finns folk som påstår att det inte skulle göra ont? Jag har aldrig, ALDRIG, varit med om något mer smärtsamt än när de skulle klippa bitar av min livmoder för provtagning. Det var alltså up there med att klippa loss en fastvuxen spiral. Vid inget av tillfällena kom bedövning ens på tal. Tårarna stod som fontäner och att försöka slappna av i det läget är ju en övning i behärskning som heter duga.

Nej, jag har inte fött barn och om det känns sådär är jag inte särskilt sugen heller.

Jeppsson sa...

Sen fattar jag inte heller vad det är att bråka om. Rimligtvis är olika personer olika känsliga i slidan. För vissa kanske sån där provtagning är no big deal, för andra gör det jätteont. Vissa får vaginalorgasmer och andra inte. Varför ska det vara så konstigt? I det där bråket med NBT så lät det på motståndarsidan som om man på nåt mystiskt sätt gick patriarkatets ärenden om man påstod sej ha känslig vagina... Men jag kan för mitt liv inte fatta hur.

emelie sa...

Men det är väl inte det man menar när man säger att man inte har så mycket känsel i vaginan; att det inte gör ont om man knipsar bort en bit? Det gör det ju överallt på kroppen; även i analen kan jag tänka mig.

syster qläm sa...

vän av ordning, anatomi och fysiologi ber att få påpeka att känsel och smärtsensitivitet inte är samma sak och att det är fullt möjligt att ha känsel på ett område på eller i kroppen utan att där känna smärta och vice versa. det gör t.ex. inte ont att ta biopsier (=knipsa bort en bit) ur tarmen, däremot kan det både kännas skönt och göra ont att få tarmen uttöjd (exempelvis vid undersökningar eller analsex). för övrigt är allt givetvis individuellt, särskilt känslighet och smärtsensitivitet i slidan.

syster qläm sa...

vad jag framför allt vill ha sagt är att illustrationen där det sägs att eftersom det skulle gå att ta biopsier utan bedövning så saknar slidväggen känsel faller platt eftersom inte känsel och smärta är samma sak. i den sämsta av världar är det alltså fullt möjligt att känna smärta från slidväggarna men inte det som känns skönt. i den bästa är allt skönt och ingen smärta kan upplevas.

Anonym sa...

Tack för mycket bra förklaring, syster gläm. Jag tänkte ungefär så där men vågade inte riktigt skriva det eftersom jag inte kunde backa upp det med "riktiga" kunskaper. Bra att det finns andra som kan förklara!

Anonym sa...

Qläm ska det vara förstås och inte gläm..

Tanja Suhinina sa...

Alltså, det jag hört som argument är typ det här resonemanget: vaginal orgasm är ovanligt/få förunnat/anatomiskt tveksam då man inte har mkt känsel inne i slidan - vid provtagning knipsar man av vävnad utan bedövning.

Jag tycker det låter som att man ska förstå det som att man känner ingenting i slidväggarna och att det inte gör ont att knipsa av bitar av dem. Tror att argumentet ofta framförs utan att man tänkt till, har koll av typen som syster qläm förser oss med och mest citeras för att man hört det nån annanstans.