måndag, juni 17, 2013

Söderhipsterns asexualitet

För en vecka sedan skrev Katerina Janouch en högst osammanhängande text om Södenrhipstern. Sociala media började precis bereda sig på storm när luften gick ur för texten har varit så otroligt osammanhängande att ingen orkade hitta någonting att fästa sig vid.

Det som händer med texten är som jag kan se följande. Janouch försöker få ihop en tråd om att genusmedvetna södermän blir asexuella av surdeg. Ni vet ju själva, när män går en termin genus och har någon enda hobby som har med omvårdnad att göra (surdeg, odla skägg, grodda) så ramlar snoppen av. Det är ett sedan tidigare erkänt medicinskt faktum, om man är en människa som tror på manligt och kvinnligt.

Samtidigt blandas velourpappa-avsexualiseringen med en annan grej - dudebro. Eller ja, sån där the Game-grabbighet som är typ den moderna grabbigheten. På samma sätt som Söderhipstern är den moderna velourpappan. Och det är där det blir väldigt förvirrat i Janouchs text som till större delen består av läsarbrev. Ena sekunden är södermannen mjäkig omanlig, andra sekunden är han grabbig och behandlar inte kvinnor väl. Ena sekunden evolutioneras hans penis bort, andra sekunden är det penisen han tänker med. Ena minuten är de svin - andra sekunden är de för försiktiga. Ena sekunden bor de på Söder, andra sekunden kan de bo precis var som helst.

Här är några utdrag ur breven som ska illustrera Janouchs tes om surdeg och uteblivet manligt knulleri.
Naturligtvis vill jag bli respekterad och jämställd, men i sexet är det nåt annat jag vill ha. Jag vill bli påsatt, jag vill känna hans starka händer på min kropp, känna hans kåthet och åtrå, att han vill ha mig precis som jag vill ha honom. -Kvinna, 38
För att starka händer på ens kropp är nåt annat än respekt och jämställdhet.
Jag tar aldrig en tjejs telefonnummer. Addar aldrig på Fejjan. Aldrig. Det var sånt farsan pysslade med. Var gentleman och sån skit. Jag ger henne mitt nummer och hör hon av sig eller vill adda mig så känner jag efter. Kanske? Numera är det brudarna som raggar och det är brudarna som bestämmer. - Man, 25

Låter rätt mycket som klassiska kvinnorollen i raggning, att man väntar sig bli raggad på, samtidigt som man uttalar sig föraktfullt om alla som försöker men som man inte vill ha.

Det är intressant det där, helt klart sexualiteten och nymanligheten. Står söderhipstern för en förvirrad manlig identitet? Måste en jämställd man behandla en kvinna som skit? -Kvinna, 46
Nej. Så att han behandlar kvinnor illa kan eventuellt ha med annat än jämställdhet att göra.
Och samtidigt är det så skenheligt allting, det sexuella sopas under mattan och på ytan är han cool och fin men sen sitter han ändå och runkar framför datorn medan han surfar runt på teenage gangbang. Det är väl dubbelmoralen jag tycker är äckligast. Vi lever i en sån konstig värld. Evolutionsmässigt är den manliga hipstern ett slags ”hen”, kanske kommer hans kön att krympa tills det inte längre finns. -Kvinna, 21
Symptomatiskt tvärt kast från grabbighet till velourpenis.
Det är verkligen svårt numera. Jag har blivit osäker i hur jag ska behandla kvinnor. Vågar knappt flörta. Än mindre säga något om utseende och så. Det anses ju så fult att uppmärksamma kvinnor för att de är vackra. Jag känner mig stressad och då är det enklare att inte säga något. Att inte möta blicken. Att inte uppvakta. För jag kan ju inte veta om min komplimang kan upplevas som ett sexuellt trakasseri? -Man, 42
Hade man städat upp bland citaten och valt annan inramning än Janouch hade man kunnat få ett intressant samtal om manlighet och rädsla. Man hade kunnat diskutera hur klassisk uppvaktning är en form av jakt, och det kan bli krångligt när man bestämmer sig från att byta från jägare till byte, eller när jakten faktiskt avslöjas som just jakt. Men nej, Janouch vill prata om ganusvetenskapens avmaskuliniserande effekt.

I slutet av citatsamlingen kommer Janouch tillbaka och uppmanar till diskussion. "Så, vad tycker just DU? ”Video killed the radio queen” [sic!] och kan genusvetenskapen ha fuckat upp hormonnivåerna såpass att vi tappat lusten?". Om det under hela artikeln varit en gåta vem Söderhipstern är får vi en ännu större gåta i slutet - vilka är dessa vi med borttappad lust?

8 kommentarer:

Lix sa...

Det stycke jag tyckte var mest intressant var detta där hon bejakar män...;

"...Som vågar ta i kvinnokroppen, som är intresserade, nyfikna, som står även för sin egen kåthet, som är tydliga med sina behov. Som inte är så förskräckligt fega på alla plan. Som kan ha sex, både i och utanför relationer. Som inte spelar spel."

Om man byter ut "kvinnokroppen" mot bara "kroppen" så har hon lyckats beskriva egenskaper som nog de allra flesta skulle se som positiva hos en partner, frånsett både ens eget och partnerns kön.

Tanja Suhinina sa...

Jamen verkligen! Och sedan beskrivningen av den första mannen som verkar tafatt, men det känns också som att Kvinna 38 förväntar sig en massa saker som han aldrig lovat?

T-anna sa...

Yay! Jag försökta beta av Janouchs text tes efter konstig tes, men den var så himla förvirrad att det inte... gick? Men ja, jag stör mig otroligt på idén att om man inte följer hennes (snäva alt. självmotsägande) manlighetsmall så är man "ett hen" (inga problem med folk som är könsöverskridande alls, men J. får liksom inte bestämma vem som är eller inte baserat på om de gillar knyppling eller ej.) Hon fokuserar på utseendet en hel del med; stil/snygghet=avmaskulinisering=brist på autenticitet=brist på manlighet=dåligt sex. Eller nåt. Och första killen, han verkar mest som han inte gillar samma sorts knulla som tjejen? Och då är det ju bra om de inte är ihop, men det gör knappast honom till en dålig människa? Och eftersom jag inte tror en sekund på att det är riktiga brev, så blev jag skitlack på texten om att "tjuvhålla" på kuken. Ursäkta, men alla har rätt att välja vem de ligger med, friedzoning är inte ett okej begrepp EVAR.
Men sen kommer jag nog inte längre, orkar inte bena ut eländet mer, du gjorde ett mycket bättre jobb med det

Jeppsson sa...

Jag har inte läst den men jag gör ett helt allmänt uttalande: FOLK ÄR OLIKA. Alltså är det MENINGSLÖST och IDIOTISKT att diskutera "vad kvinnor vill ha" och "hur män är" etc etc. Jag tror väldigt många problem skulle kunna lösas om man bara insåg just att folk är olika. Det gäller både att komma ihåg när man raggar själv, det som går hem hos den ena går inte hem hos den andra, men också när andra raggar på en - bara för att exempelvis en kille hade en stil som jag personligen inte faller för (pratar nu inte om killar som är sexistiska och nedlåtande, utan snarare exempelvis en kille som är intresserad av surdeg och så tycker Janouch att det är osexigt) så betyder det inte att det är en kille som "inte vet vad kvinnor vill ha" och borde ändra på sig - det är bara en kille som inte var min typ.

Söderman sa...

Jag känner igen mig i hennes text. Den må vara förvirrad och inte driva någon speciell tes, men flera av citaten skulle kunna komma från eller handla om mig och mina kompisar.

Jag är en 20-nånting man, och kanske har jag missförstått alltihop, men det jag tagit med mig från mediedebatten och sexualundervisningen under min uppväxt är att inte ge komplimanger eller hålla upp dörrar för tjejer (för då tror hon att jag gör det "bara för att jag är tjej"), inte vara den som initierar något sexuellt över huvud taget (i värsta fall kanske hon inte vill men inte vågar säga emot, och då är det våldtäkt) och att i första hand bry mig om hennes njutning/orgasm (för annars kan hon tycka att jag bara utnyttjar henne för sex utan att bry mig om henne).

Med andra ord, att hålla upp dörren för en tjej på krogen, säga "vad snygg du är, får jag bjuda på en drink?" och sen flörta för att till sist efter viss övertalning ha sex med henne (och ta för mig), är något jag aldrig någonsin skulle tänka mig att göra.

Naturligtvis vill inte "alla" tjejer att man ska bete sig som ovan heller, vilket naturligtvis gör det hela ännu rörigare.

Jag känner mig väldigt förvirrad och vilsen, och då är det väl inte så konstigt om man hellre bakar surdegsbröd (för att ta ett aktuellt exempel från artikeln) eller spelar Xbox med polarna än ägnar sig åt relationer eller sex.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

jag tänkte att jag skulle skriva något om den, men sen var den så dum och så osammanhängande på precis de sätt tanja tar upp att det kändes helt meningslöst, så se följande som en angränsande fundering snarare:

jag tror att det kan finnas en förvirring i skärningspunkten sex/jämställdhet/modernitet, och att män möjligen lider mer av det eftersom de traditionellt förväntats vara mer aktiva och drivande sexuellt. det finns en idé om att den som är för jämställdhet eller vill vara jämställd måste ta avstånd från alla former av sexuella maktlekar, både uttalade sådana inom bdsm-sfären och mer outtalade, att den ena parten är mer drivande medan den andre är mer responsiv. den idén återfinns både bland feminister som tycker att bdsm är kvinnoförnedrande eller i svammel om att feministiska män tappar potensen av all surdeg och barnvårdande (surdegen vet jag faktiskt inte helt var den kommer in i det här) och sannolikt också hos en del män som tror att de förväntas vara sexuellt på ett visst vis om de ska leva upp till idén om sig själva som jämställda. som om jämställdhet i livet utanför sexualiteten måste innebära en viss sorts sex.

själv tycker jag ju att det är exakt tvärtom, att man inom sexualiteten kan utforska och leva ut känslor och spel kring känslor som man aldrig någonsin skulle vilja i verkligheten utanför sexet, och att exempelvis en ärligt och allvarligt feministisk man som man har ett jämställt förhållande med kanske är förutsättningen för att man ska kunna njuta av att underordna sig sexuellt. om det nu är det man gillar. att det är i kontrasten med livet som sexuella maktlekar blir njutbara. kanske är man är en självständig individ med stor egenmakt, och just därför kan man njuta av att överlämna kontrollen till någon annan, medan om ens liv tvärtom innebär stort maktunderläge i allmänhet erotiserar man något annat.

jag tror att ett problem är att många människor är rädda för den där kontrasten och tror att man måste vara samma persona, ha samma dynamik i sina relationer både sexuellt och ickesexuellt, och där bidrog ju janouch verkligen till att pränta in den missuppfattningen snarare än att lösa något.

Anonym sa...

Tanja Suhinina:

"Hade man städat upp bland citaten och valt annan inramning än Janouch hade man kunnat få ett intressant samtal om manlighet och rädsla."

Kan du vidareutveckla denna tanke? Rädsla för vad?

Anonym sa...

IHK har nog aldrig reflekterat över att som man riskerar man ständigt att bli anmäld för våldtäkt om man experimenterar eller ägnar sig åt sexuella maktlekar. Lek du med dig själv. I feminismens saudiarabien är det inte värt att riskera livet bara för att få knulle lite.